EUROKRISEN BANAR VÄGEN FÖR ETT FÖRENTA STATERNA AV EUROPA?

EUROKRISEN/EU:S FRAMTID

”Mer samarbete!” ”Tätare regelverk!” ”Bättre kooperativt samarbete!” så har parollerna gått de senaste veckorna, till en följd av eurokrisen i allmänhet och det kaos som råder i Grekland i synnerhet. En tätare fiskal union, menar många, är en nödvändighet för att slippa kriser som denna i framtiden. En politisk union, menar många (bland annat kräver Angela Merkel, Tysklands förbundskansler ett införande av en tätare ekonomisk union) är vägen framåt för Europa och EU. Jag citerar här vad förre tyska förbundskanslern Gerhald Schröeder sagt om krisen inom EU: 

“Den rådande krisen gör det klart för oss att vi inte kan ha ett gemensamt valutaområde inom Europa utan att också ha en gemensam fiskal, ekonomisk och politisk union … Vi borde göra om den Europeiska Kommissionen till en regering, som i sin tur skulle kunna vara ’övervakad’ av det Europeiska Parlamentet. Summa summarum, vi borde skapa ett Förenta Staterna av Europa”.

Vad skulle ett Förenta Staterna av Europa innebära, och varför är jag emot ett sådant införande?

Om man går tillbaka i historien och kollar på hur Förenta Staterna av Amerika kom till, så kan man dra en del likheter till hur det ser ut i dagens Europa. De tretton kolonierna hade precis brutit sig loss från det dåvarande Engelska Imperiet, och man var ännu ingen federal union. I det dåvarande USA var varje före detta koloni en självständig stat. Man tävlade om vem som hade bästa ekonomin osv. Efter ett tag kom idén om ett Förenta Staterna av Amerika upp och man började dela in sig i två läger: Unionister och anti-unionister. Unionisterna vann tillslut och en konfederation och skapandet av ett Förenta Staterna av Amerika skapades.

Under den här tiden var många av staterna i USA plågade av skuldberg efter självständighetskriget mot England, och många av de rikare delstaterna var lite oroliga över vilka som skulle få betala för vilkas skulder osv. och detta försvårade skapandet av USA en aning. Tillslut skapades ändock ett unifierat USA och man blev tillslut den supermakt vi tar för givet idag.

Likheterna med hur det såg ut i Nordamerika under slutet av 1700-talet och Europa anno 2012 är rätt många. Tyskland är bittra över att betala för andra länders misstag. Frankrike tänker spendera sig ur krisen. Grekland är i ett regelrätt kaos på brinken till ett armageddon. Storbritannien är rädda för att ge ifrån sig makten till Tyskland genom ett tätare samarbete. Spanien verkar inte inse vilka problem de har framför sig med en arbetslöshet på chockerande 25 (!) procent osv. osv.

Angela Merkel har sagt flera gånger om, att ifall tyskarna ska få betala för andras snedsteg måste det till en mycket tätare integration mellan medlemsstaterna, så att DE kan förhindra att medlemsstaterna får ihop budgeten och inte ligger på minusstrecket och att man inte spenderar för mer än vad man har råd.

Det här har väckt en del irritation i Storbritannien. City of London, där den större delen av Storbritanniens bankverksamhet (bland annat) håller till, står för ca 20-25 procent av Storbritanniens statsbudget. Att ge ifrån sig detta till Frankfurt vore att ”ge vika” för tyskarna, menar man. De har all anledning att vara skeptiska. Ifall en tätare union (en federation tom.) skulle troligen merparten av ekonomin vara driven från tyskt håll, och Storbritannien skulle stå där med händerna i fickorna och huvudet nedsänkt, och vara bara en del av en större, europeisk stat.

En fiskal union med allt vad råder skattehanteringen, pensionsutdelning osv. styrt från EU-håll är vad som lagts fram på bordet den senaste tiden. Det här skulle innebära en kraftig överlämning av suveräniteten för medlemsländer som accepterar den. Men det finns ett annat hot mot medlemsländerna också, nämligen demokratin inom EU.

Ett kraftigt demokratiunderskott har börjat växa fram, detta synnerligen inom EU, menar många, och jag är av samma åsikt. Varför skulle man inte kunna säga det, då vi har en situation idag där teknokrater väljs in som ordförande hit och dit inom viktiga organ i EU, och ordföranden för kommissionen (Manuel Baroso) väljs in utan att vi medborgare får säga något om saken. Eller varför vi har en odemokratiskt vald ”president”, Herman van Rompuy? Det är även häpnadsväckande att de teknokratiska regeringarna i Italien och Grekland (innan valet åtminstone) var influerat från tyskt håll. Det här är oroväckande och här kan man se vart en del av problemet ligger, Tyskland har för stor makt inom beslutsfattandet inom EU.

I Grekland lever mängder av människor på gatan, man har inte råd att köpa mat, cancersjuka blir utan behandling då sjukhusen har för lite pengar, skolor stängs och människor begår självmord i ökande utbredning, detta samtidigt som Tyskland och banker tvingar på grekerna ännu hårdare åtstramningar. Det här är att kväva en hel befolkning, eller rättare sagt: Svälta en hel befolkning. Situationen i Grekland kommer troligen inte bli bättre nu än förut, oavsett med ny regering eller inte. Ytterligare stödpaket från olika håll kommer försvåra krisen, och jag tror att Grekland inte kommer kunna återhämta sig förrän de förklarats bankrutta och infört sin egen valuta. Det är ett hårt och kallt stålbad, men jag tror det är vad man behöver ta sig igenom för att resa sig på nytt. Euron är dömd att misslyckas utan en politisk union, där budgeten sköts gemensamt. Man kan faktiskt inte ha en gemensam valuta i över tjugo självständiga stater där varje enskild stat ansvarar för sin ekonomi, det förstår vem som helst att någon eller några kommer att råka illa ut tillslut.

Inte bara i Grekland ser situationen dyster ut. I Storbritannien ligger snart 2-3 miljoner barnfamiljer under det streck där man kan beskrivas som fattig. I USA ges matkuponger ut till över 45 miljoner (!) av dess invånare för att de inte har råd att köpa mat. I Sverige ser vi en ungdomsarbetslöshet på 25 procent och ökande utanförskap och ökande utbredning av fattigdom. Europa är inte guld och gröna skogar längre. Och det är vi medborgare som får känna av smärtan av konsekvenserna från ”våra” bankers och regeringars dåliga investeringar, bland annat. Det är nog få bankchefer som lever knapert idag, ändå är det bankerna som får pengar av oss skattebetalare för att de håller på att gå under pågrund av saker de gjort fel. Det är vansinne.

Våra folkvalda politiker ger iväg våra skattepengar till att stödja banker som håller på att gå omkull. Självständiga banker. Istället för att låta utomstående banker ta smällen av det de åstadkommit får vi medborgare känna det istället, och vi pröjsa för det. Jag förstår inte hur man kan få det att gå ihop eller få det att låta sunt. Det är egentligen häri problemet ligger: Våra politiker går ärenden åt finansvärlden och inte oss medborgare, och jag tycker det är dags att återinföra demokratin som vi förlorat på vägen.

Istället för en tätare, odemokratisk Europeisk Union, borde vi börja tänka mer på vad som är bäst för oss medborgare. Farhågorna med ett Förenta Staterna av Europa är inte den att jag inte vill bli hopsatt med andra europiska länder, nej, farhågorna ligger i att vi har ett hutlöst stort demokratiunderskott inom EU idag, och inte förrän den dag vi fixat det, kan åtminstone inte jag stödja att ge upp vår självständighet till teknokrater i Bryssel, och jag hoppas inte du är beredd att göra det heller. Först när vi medborgare får det inflytande som demokratin kräver kan jag gå med på ett tätare europeiskt samarbete, inte före.