VÄNSTERVINDAR DRAR FRAM ÖVER EUROPA

Ed Miliband var den stora vinnaren igår i Storbritannien, där hans parti
Labour starkt gick framåt. 

UTRIKESPOLITIK/EUROPA

Det har under de gångna åren blåst kraftiga högervindar genom Europa. Socialdemokrater och andra vänsterpartier har under eller efter finanskrisen röstats ut ur parlament runtom i Europa, land efter land. Krisen sågs som en följd av den gångna politiken. Idag är det endast ett fåtal europeiska länder kvar som har ett socialdemokratiskt styre. Resterande länder styrs av högerpartier som tror på en åtstramningspolitik som det vinnande receptet för att ta oss ur krisen. Ser vi nu hur detta är på väg att vända? Med ett stundande maktskifte i Frankrike framför oss, där socialisten Francois Hollande ser ut att vinna i presidentvalet mot sittande högerpresidenten Nicolas Sarcozy och Labours framgångar i Storbritannien tyder mycket på att Europas folk inte tror på åtstramnings och nedskärningspolitik som ett svar till krisen.

Francois Hollande blir troligtvis Frankrikes
nya president i kommande presidentval. 

I Storbritannien hade man igår över hela landet ett slags kommunval, där man valde in sina representanter i kommunstyrelser. Under valet gick arbetarepartiet Labour med Ed Miliband som ledare kraftigt framåt och vann uppemot 700 platser i de olika kommunerna (det fanns omkring 1700-2000 platser att vinna). Förlorarna var det styrande högerpartiet Conservatives (premiärminister David Camerons parti) som förlorade flera hundra av sina platser. Men de största förlorarna var ändå Liberal Democrats, vice premiärministern Nick Cleggs parti.

De förlorade omkring 300 platser, fler än de förlorade förra året. Det här är häpnadsväckande, Liberaldemokraterna har alltid haft stöd från sina gräsrötter, och visade alltid starka framgångar i lokala val, inte sedan partiet sattes ihop med Socialdemokraterna i slutet av 80-talet har så dåliga resultat visats. Här ser man tydligt konsekvenserna av den koalition som råder mellan de Konservativa och just Liberaldemokraterna, där båda partier måste kompromissa för att få igenom sina respektive valfrågor.

The Conservatis med premiärminister David Cameron i
ledningen var de stora förlorarna i Storbritannien. 

Ända sedan denna konstellation sattes ihop efter valet 2010 har jag varit tveksam till den. Det var som upplagt för inre stridigheter mellan Cameron och Clegg. Camerons parti, de Konservativa, är just konservativa i grunden, medan Cleggs Liberaldemokratiska parti är, ja, just det: Liberala.

Direkt efter valresultaten började komma in så hördes rop från högerfalangen (alltså ultra-högern) inom det Konservativa partiet att David Cameron måste föra partiet längre högerut för att återfå väljarnas förtroende. Man ville ha hårdare politik förd mot EU, invandringen och jämställdhetsfrågor. Detta efter att valets andra stora vinnare, Nigel Farages euroskeptiska parti UK Independence Party (UKIP) fick oerhörda framgångar i valet, med så mycket som uppemot 13-15 procent av väljarkåren på sin sida, de flesta väljarna var besvikna konservativa väljare, som känner att Cameron dragit det Konservativa partiet för långt åt mitten av politikskalan. 

Cameron deklarerade med en gång att han inte tänkte föra sitt parti längre högerut. Troligtvis kommer han sikta in sig på att roffa åt sig de mittenväljare som Labour har överhanden om nu och låta de procent som är långt åt höger gå till UKIP. Detta kommer leda till att ett fullkomligt krig kommer föras mellan falangerna inom de Konservativa. Igen.

Nick Clegg dyster efter valresultatet. Hans parti Liberal
Democrats är på väg att implodera. 

De enda framgångarna för David Cameron torde vara borgmästarvalet i London, där hans partis kandidat Boris Johnson på nytt valdes till borgmästare i huvudstaden fram till 2016. Labours kandidat, Ken Livingstone, var honom hack i häl och låg endast fyra procent efter honom. Johnson fick 44 procent av rösterna, Livingstone 40 procent.

Alltså var Boris Johnson populärare än sitt parti, och Ken Livingstone var mindre populär än sitt parti, om man kollar på hur det gick över hela landet. Men här vann de Konservativa troligtvis inte för att väljarna hade förtroende för partiet, utan för att den kandidaten som ställde upp var just Boris, som är oerhört karismatisk och omtyckt av alla. Efter dessa framgångar i borgmästarvalet så har troligen Boris Johnson ställt sig som den som med allra högst sannolikhet kommer att kunna efterträda David Cameron som partiledare.

Ken Livingstone däremot, var den stora förloraren. Trots att han varit borgmästare flera gånger förut i London kunde han inte vinna denna gång. Livingstone förlorade troligen pågrund av den kritik och förföljelse han fått av media, och för hans anti-semitiska uttalande han gjorde under valrörelsen där han väckte frustration bland judebefolkningen i London. Detta kostade honom troligen flera procent.

UKIP:s partiledare Nigel Farage ler stort.
UKIP gick även de kraftigt framåt.

Summa summarum  kan man säga att det drar vänstervindar genom Europa, med svenska Socialdemokraterna, Hollandes Socialistiska parti i Frankrike och brittiska Labour på uppgång, och att svenska Moderaterna, Sarkozys Högerparti i Frankrike, de brittiska Konservativa och brittiska Liberaldemokraterna är på nedgång. Liberaldemokraterna är på väg att implodera som parti, och det skulle inte förvåna mig ifall en uppbrytning av partiet kommer ske inom överskådlig framtid. Nick Clegg har det tufft just nu. De andra stora vinnarna var framförallt UKIP, som visade på en kraftig uppgång över hela landet. BNP (British National Party) och SNP (Scottish National Party) hörde även de till de stora förlorarna, som förlorade många av sina väljare till Labour och UKIP.