Niklas Rhodins blogg

AFTONBLADET AVSATTE JUHOLT

2012-01-21T10:01:00.000-08:00

INRIKESPOLITIK

Sådär. Där avgickalltså Håkan Juholt som partiordförande för Socialdemokraterna. Han satt knapptett år som ledare för ett parti som befinner sig i en djup kris i svallvågornaav två förlorade val, och två partiledarbyten på mycket kort tid. Magkänslan manfår är oroväckande men samtidigt finns där en viss antydan till ångest ochdestruktiv hjälplöshet, men också en antydan till ilska. Jag känner en storångest, men framförallt ilska mot den svenska massmedian. Hur man än vrider ochvänder på det hela så får man bilden av att det var svensk massmedia somavsatte (S) partiledare.

Man kan absolut inte lägga helaskulden på media. Det var mångt och mycket Juholts egna tabbar och mångasnedsteg som gav upphov till denna ledarkris. Alltjämt var det även en del inompartiet som låg bakom denna kris. Man slöt inte upp bakom partiledaren, enkonfliktdrabbning mellan olika parter fick fart efter Göran Perssons avgång,och började växa fram under Mona Sahlins styre, och blomstrade fullständigt utunder Håkan Juholts ledarskap.

De jag belägger den högstaskulden hos är dock massmedian i Sverige, schibstedt ägda Aftonbladet isynnerhet, och bonnierägda Expressen i paritet. Att man har lagt en sådan storvikt vid Juholts misstag, att man inte ens kunnat skriva om vad (S) vill, utanistället belagt vikten av att klandra Juholt för alla misstag är minst sagtinte rättvist, och det är inte för inte man har en vrede inom sig. Vredenligger i att nu fick Lena Mellin och Jan Helin från Aftonbladet som de ville.De har fällt villebrådet. Svensk media har fått blodsvittring, vittring efterskandaler, ur skandaler föds ju nya skandaler, så att säga.

Det har funnits viktigare sakeratt rapportera om i svensk media. Eurokrisen och europakten är perfekta exempelpå något som borde ha nått större omfattning än enbart små notiser itidningarna. Man borde ha skrivit om hur Reinfeldt nu sitter med Angela Merkeli Tyskland och diskuterar hur mycket av svenska skattebetalares pengar som vårregering är villiga att skänka till det misslyckade europrojektet.

Istället har man lagt en stor ochtung vikt vid att kritisera ALLT som Juholt har företagit sig.Partiledardebatten i förra veckan är ett solklart exempel på hur mediageneraliserar och hyllar Reinfeldtoch (M). Även fast detta var den sämsta debatten som Reinfeldt varit med i (dåhan fick slut på argument mot nytillträdde (V)-partiledaren Jonas Sjöstedtkallade han honom för kommunist, bland mycket annat anmärkningsvärda saker),där vår statsminister använde personangrepp och urbota löjliga argumentationeri sina replikskiften, så fokuserade media på Juholts stundande avgång. Är dettainte anmärkningsvärt? Håkan Juholt skötte sig efter omständigheterna mycketbra, och gjorde för det mesta bra ifrån sig under debatten, Sjöstedt likaså, ändågick flera ut och sade att det var Reinfeldt som gjort bäst ifrån sig! Manbörjar undra om inte Schlingmann och Reinfeldt betalar tidningarna för attskriva illa om motståndarna …

Det jag vill ha sagt med det här inlägget är alltså att jag känner en stormisstro till svensk massmedia. Mediabevakningen under Juholts kris (fabrikeratav Aftonbladet) har varit väldigt klandervärd, och jag hoppas innerligt att mangör någon slags utredning om detta senare, för jag tycker inte att det var”fair-play” av tidningarna mot Juholt och (S). Den som borde avgå är Jan Helin,eller varför inte Lena Mellin?

Jag känner mig väldigt besviken, lite ilsken och framförallt känner jagett stort förakt mot Aftonbladet och Expressen efter denna hetsjakt mot Juholt.

NYTT FALKLANDSKRIG?

2011-12-29T10:26:00.000-08:00

Ett nytt Falklandskrig på gång?

HISTORIA/UTRIKESPOLITIK
Så ringer varningsklockorna nere i Sydatlanten igen. Argentinas president fortsätter tröttsamt hävda att Falklandsöarna (eller Islas Malvinas som argentinarnakallar ögruppen för) är argentinska. Denna gång förbjuder man att låta skeppmed falkländskt flagg att lägga till ibland annat argentinska, uruguayanska ochbrasilianska hamnar. Varför gör de på detta sätt? Det är en ganska kompliceradsak att förklara faktiskt.

Området man bråkar om –Falklandsörna – ligger i Sydatlanten, långt från själva Storbritannien. Desshistoria har kantats av bråk och käbbleri mellan fransmän, britter, spanjoreroch argentinare. Argentina hävdar att öarna är argentinska, medan britterenträget hävdar att öarna är och har alltid varit brittiska.

Hur är det med det där igen,vilka var det som fann öarna först? Båda länderna har använt sig av olika slagsstrategier för att hävda respektive stats rätt till öarna. Vem som förstsiktade öarna, vem som först koloniserade öarna och annat har använt somargument från båda läger.

Den nye "Järnladyn"? Tillåt mig
att småle ...

Den första kända europé somsiktade öarna (som redan siktats av flera sjömän innan honom) var den engelskeupptäcktsresanden John Davis. Han siktade öarna redan i slutet av 1592.Ögruppen kallades efter detta ett tag för Davis Land. 1594 besökte Richard Hawkinsöarna och efter detta kom ögruppen att kallas för Hawkins Maidenland. 1600besökte nederländaren Seebald de Wert öarna, och på nederländska kartorkallades öarna efter detta för Seebaldöarna.

År 1670 besöktes öarna återigen,den här gången av engelska sjökaptenen John Strong, som under en storm varittvungen till att ta skydd vid öarna. Han namngav sundet mellan öarna efterViscount Falkland, engelska amiralitetets skattemästare. Alltsedan dess haröarna burit namnet Falkland Islands.

Det var dock Frankrike somkoloniserade öarna först, även fast de inte ens hade varit med bland de ländersom upptäckte öarna först. Fransmännen namngav öarna efter en dåtids viktigfransk hamn, vid namn Îles Malouines, därav det spanska namnet för öarna: IslasMalvinas. Fransmännen upprättade så en koloni på östra delen av ögruppen år1764.

Britterna ville inte vara sämreoch upprättade en egen koloni på öarna, fast på den västra delen av öarna. Bådaländerna var ovetande om varandras närvaro på öarna. Spanjorerna blev arga påfransmännen då man fann att en spansk koloni upprättats så nära dess egnaoskyddade område vid Patagonien på kontinenten. Fransmännen lämnade öarna då devar i en allians med spanjorerna och britterna blev ensamma kvar på öarna.Britterna lämnade öarna så sent som 1774, de lämnade en platta och en flaggasom visade att ögruppen var under brittisk överhöghet.

Falklandsöarna kommer alltid
tillhöra Storbritannien, så är det
bara. Synd att små kaxiga
argentinare inte kan förstå
det också.

Spanjorerna upprättade iställeten koloni då fransmännen lämnade öarna. Men 1811 lämnade Spanien öarna, ochföljde britternas exempel och lämnade en platta som gav dem själva rätten tillöarna. Notera att britterna var på västra delen och spanjorerna på östra delenav öarna, totalt ovetandes om varandras närvaro.

Argentina fanns alltså inte ensunder tiden för brittisk och fransk närvaro på öarna! De styrdes själva avSpanien vid denna tidpunkt. Likväl hävdade argentinare vid självständighetenatt öarna var deras, då de ”övertagit” Spaniens territorier i Sydatlanten.Argentinarna använde som deporteringsstation för sina brottslingar – vilkenambition för öarna …

1982 utbröt ett kort menintensivt krig mellan de båda länderna där Storbritannien gick segrande urstriden. Efter Falklandskriget var det tyst från argentinskt håll ett tag. Mennu har så stridsropen från Argentina börjat höras igen. Förra året upptäcktesoljefyndigheter kring öarna, vilket självfallet blev för mycket förargentinarna att acceptera, inte ska väl britterna (pirater som de är!) fåoljan för sig själva?

Falklandsöarna används flitigt iinrikespolitiken i Argentina för att skapa en slags unifiering blandargentinarna. Argumenten om att britterna är tjuvar och pirater och att öarnatillhör Argentina används alltjämt inom argentinsk inrikespolitik för att vinnaopinion.

Så skulle ett Falklandskrig IIkunna bryta ut? Nja, jag är tveksam, men man ska aldrig säga aldrig. Britternasaknar idag den kapacitet man hade 1982 för att återta öarna med våld. Då hademan två hangarfartyg och många större stridsskepp. Då David Cameron och dekonservativa tillträdde så bestämde man sig för att avveckla det hangarfartygman hade kvar, och de två hangarfartyg som är under utveckling kommer troligeninte att vara klara förrän 2015-2020.

Brittiska soldater på sin marsch mot huvudstaden Stanley
under kriget 1982.

Det är alltså ett ypperligttillfälle för argentinarna att slå till. I slutet av 1970-talet avvecklade manså sakteliga en stor del av Royal Navy,och detta såg militärjuntan i Argentina och beslöt sig för att anfalla.Signalerna från Storbritannien kan man säga utsänder samma signal idag också ioch med nedrustningen inom flottan. Argentina har också idag gehör från helaSydamerika om dess anklagelser mot Storbritannien, på 80-talet hade man baranågon enstaka annan diktatur på sin sida. Dessutom har USA förklarat signeutrala vad gäller denna fråga.

Idag finns dock kring 500brittiska soldater stationerade på Falklandsöarna, man har en stor utbyggd bas(Mount Pleasant), man har Euofighter stridsplan därnere och något skepp somvaktar öarna har man också. Men om argentinarna ändå skulle lyckas penetreradet brittiska försvaret skulle det bli svårt för britterna att ta tillbakaöarna – man saknar kapaciteten man hade 1982.

Låt oss hoppas att den argentinska regeringen inte är så dumdristigaatt de startar ett nytt krig som de återigen kommer förlora, som troligtviskommer kosta livet på fler än 1,000 soldater som förra gången. Men man kantrots allt aldrig vara säker med de där argentinarna.

BRITTISKA IMPERIET VORE BRA ÄVEN IDAG

2011-12-28T11:27:00.000-08:00

HISTORIA
Storbritannien haralltid fascinerat mig, ända sedan jag var liten. Jag greps av deras fina språk,deras historia och kulturen. Då jag gick i högstadiet var jag besatt av attläsa om det Brittiska Imperiet, och jag kan erkänna att jag fick en förskönadbild av imperiet uppmålat framför mig; pompa med ståt, soldater uppställda igivakt och vackra slott, äventyrliga upptäckare, byggnader och skepp var sakersom trollband mig.

Det brittiska imperiet var detstörsta imperiet i världshistorien (många argumenterar om det verkligen vardet, eller ifall Djingis Khan’s Mongoliet var större) och har satt sin prägelöver hela världen. Vi ser hur britter har influerat Amerika, Afrika, Asien ochOceanien på många sätt och vis. I Indien talar man alltjämt engelska, iOceanien likaså och i många delar av Afrika. USA och Kanada är två andra ländersom har tagit stor influens från Storbritannien.

Britter var herrar över så mycketsom ungefär en tredjedel av Jordens yta, inte så konstigt att snobbigabrittiska adelsmän kände sig större och mäktigare än andra? Den brittiska flottan åtnjöt respekt över hela världen och man såg upp till Storbritannien.Det var på de brittiska öarna som den industriella revolutionen startade ochdet var här man uppfann järnvägar och mycket annat som vi tar för givet idag.

Britterna ägde en tredjedel av Jordens landyta. Tänk om de fortfarande
hade haft hela sitt imperium kvar?

Idag är dock imperiet ett minneblott. Ofta hör jag hur ungdomar och barn (och till och med vuxna!) runt migpåpekar att engelskan, den härstammar minsann från USA! Då man som plikttrogenbrittisk historieälskare påpekar att den härstammar minsann frånStorbritannien, inte USA, och varför det är så är för att britter koloniseradeNordamerika för länge sedan får man ofta en konstig blick tillbaka. Är hanknäpp, är han britt eller hatar han bara USA, tänker nog många av dem då.

Nej, jag är inte britt och jaghatar inte USA helt och hållet, knäpp kanske jag är lite grann, nej jag fattari alla fall varför engelska heter engelskaoch inte amerikanska, vilket deinte gör. Jag är så innerligt trött på amerikaniseringen som pågått och härjati Europa under den senare hälften av 1900-talet, Hollywoodfilmerna, de plastigapopstjärnorna osv. osv. vart tog egentligen den inhemska marknaden vägen?

Det som hände med det brittiskaimperiet var att det blev ohållbart för en sådan liten nation somStorbritannien att hålla koll på och finansiera ett sådant stort och vidsträcktimperium. Möjligtvis hade man kunnat behålla imperiet om man hållit sig utanförde båda världskrigen och förhållit sig neutrala gentemot tyskarna. För jag trordefinitivt att det var pågrund av dessa krig som imperiet slutligen rasadesamman.

Britterna skapade infrastrukturer
i sina kolonier.

Imperiet var inte perfekt, detvet jag. Många tyckte britterna var rasistiska och att kolonialismen är ettstycke europeisk historia vi bör glömma bort och radera ut från vårahistorieböcker. Man skäms helt enkelt för hur britter, belgare, fransmän,nederländare, tyskar mm. behandlade sina ”undersåtar” i främst Afrika. Faktumär att det faktiskt var britterna som förbjöd slaveriet först av alla, det varbritter som investerade mest i sina kolonier med bygget av järnvägar osv. Jagbrukar alltid försvara brittiska imperiet då man börjar prata om denna ack såbedrövliga del av europeiska historien, jag erkänner som sagt att britterna varkanske lite väl dåliga på att ”ta hand om” befolkningen i kolonierna, men degjorde faktiskt saker bättre i delar av världen där man inte ens visste om hurman använde ett hjul nästintill.

Indien är ett fantastiskt exempelpå hur britterna hjälpte ett samhälle att demokratiseras och man hjälpe indiernaatt införa lag och ordning på den stora halvkontinenten. För att återkomma tillmin tes så tror jag att om vi haft kvar det brittiska imperiet idag så hade detsett bättre ut i framförallt Afrika. Det jag tycker man borde ha kunnat göra äratt ha infört så att kolonier som klarade av det skulle ha fått status som”Dominions”, som Kanada, Australien och Sydafrika åtnjöt inom imperiet. Med detmenas att dessa skulle ha en form av självstyre, men att britterna ändåinnehade kontrollen över detta land.

Afrika är nu befläckat avdiktaturer och inbördeskrig bryter ut titt som tätt, med ett brittisk styrehade det kanske sett bättre ut i dessa afrikanska stater, som uppenbarligeninte klarar av att styra ett land själva. Britterna skulle alltså stå där med sinapekpinnar och påvisa om dessa kolonier inte gjorde saker rätt.

Storbritannien var också som sagtdrivande i att förbättra (i de flesta fall handlade det om att skapa enfungerande infrastruktur) infrastrukturen i sina kolonier och ibland skapademan även fabriker och annat som man lät den inhemska befolkningen söka jobbhos. Dessutom hade vi troligtvis sluppit allt besvär, terrorism med mera iMellanöstern. Direkt efter att Indien utropats som självständig stat 1947förklarade muslimer som ville ha en egen pakistansk stat krig mot Indien.Sådana här saker hade vi kunnat undslippa om imperiet aldrig hade fallit.

En värld dominerad av detbrittiska imperiet istället för idag med det ”amerikanska imperiet” hade enligtmin mening varit en mycket bättre värld. Dessutom hade inteinvandringsproblemen till västvärlden varit lika stora om imperiet varit kvar,då britterna hade gjort så att den inhemska befolkningen inom imperiet haft detbättre ställt. Världen hade helt enkelt varit mer fredlig med det brittiskaimperiet fortfarande intakt. Helt ärligt så är situationen i Afrika idagkrisartad, under britternas styre var det helt klart mycket bättre på denafrikanska kontinenten.

Om det brittiska imperietfortfarande hade existerat idag hade vi självfallet fått höra en massaprotester från många håll och kanter om att britterna borde ge upp sitt ”förtryck”av folk i Afrika och Asien. Men ifall imperiet fortfarande varit intakt hade denog kunnat ryta tillbaka (det brittiska lejonet ger sig inte) och de andrastaterna hade sprungit och gömt sig.

Jag märker nu att jag låter i mångt och mycket som en brittisk adelsmansom längtar tillbaka till svurna tider, hehe. Men jag är faktiskt seriös medmin önskan om ett brittisk imperium i nutid. Så mycket av världens problem hadevarit borta och terrorism från Mellanöstern hade nog inte existerat i sådanomfattning som idag.

AFTONBLADETS MEDIADREV OM JUHOLTS "FIFFEL" BASERAT PÅ RENA LÖGNER

2011-12-27T13:24:00.000-08:00

INRIKESPOLITIK

Läste idag i Sverigesmesta skvallertidning – aka Aftonbladet– om hur dåligt det går för Juholt, Lena Mellin kritiserar honom hårt och sägeratt det kommer bli ytterst besvärligt för S-ledaren att få ett förtroende igen,bla bla … inget nytt att läsa här. Efter höstens storm kring Juholts såkallade”bidragsfusk” är det väl inte så konstigt att förtroendet dalat, tycker man ju.

Jag har absolut inget förtroendekvar längre för svensk massmedia, och i synnerhet för Aftonbladet. Känns somatt de kommer med nya ”scoops” hela tiden, endast för att generera fler avskvallerkåta svenskars intresse.

Då själva nyheten om "hyres skandalen" kablades ut i tabloiderna (ja, man kan kalla svensk press förskvallertidningar eftersom dem är det) sade Aftonbladet att Riksdagens reglerkring hyresersättning var glasklara, att Riksdagen endast står för Juholts del,inte ”kulbon” Åsas del. Fair enough, det bordeman kanske kunna förstå, men det var inte alls så glasklart beskrivet attreglerna var sådana.

Det stod (notera att det här står "stod", eftersom riksdagskansliet försökte dölja sin otydlighet efter hela drevet mot Juholt sattes igång) ingenstans i klartextatt en riksdagsledamot endast skall få betalt för sin del av hyran och att ens inneboendeska betala för den andra delen av hyran. Det är förstås rimligt att Juholt inteskall få betalt för mer än hälften av lägenhetens hyra, men då det inte allsstår i klartext om detta så tycker jag inte han bör beskyllas för detta mer ännödvändigt. I blanketten står det bara vilken summa hyran man vill ha betalt för ligger på - ingenstans står där om man har en inneboende i lägenheten man vill ha hyresersättning utkvitterat för. Juholt har alltså inte alls fuskat eller fifflat med sin hyresersättning; tvärtom så har han gjort precis som där står att man skall göra, detta är ren fakta!

Här ser man att Håkan Juholt inte alls "fifflat" med sitt
hyresbidrag - han fyllde i det man ska fylla i.

Har Aftonbladet medvetet kokatihop detta drev för att generera fler läsare och för att få bort Juholt frånpartiledarposten? Ja, det verkar inte bättre. Lena Mellin som är Aftonbladetspolitiska redaktör motarbetar ständigt Juholt. Chefredaktören Jan Helin harsjälv sagt till en anställd att han önskar att Juholt borde avgå. Detta är heltbedrövlig journalistik enligt mig. Inte ska väl en chefredaktör till sinamedarbetare hålla med om att Juholt bör avgå efter omständigheterna(omständigheter som tidningen han själv är redaktör över har skapat)?

Man skulle kunna tro att det ärkomplott från Aftonbladets sida för att få Juholt avsatt. Eller kanske det tilloch med är så att någon inom socialdemokraterna har ”läckt” detta tillAftonbladet för att de är missnöjda med valet av partiordförande? Flera namndyker upp i huvudet på mig då jag tänker på det (Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Mona Sahlin är dem jag tror skulle kunna göra något sådant).

Juholts "kulbo" Åsa Lindgren finns med i dokumentet som
Håkan har skickat in till Riksdagen om hyran på lägenheten.
Det är alltså inte hans fel att man har missat att det klart
och tydligt står undertecknat med två namn.

En tidning som Aftonbladet börskriva nyheter som är sanna och inte påhittade! Vem kommer det att skapas ettdrev om nästa gång kan man ju undra? Den person som borde ha förtjänat detta drevär helt klart Carl Bildt. Vår utrikesminister som suttit i styrelsen för Lundin Oil som har smutsiga affärer lite varstans, och som har medverkat tillatt två svenska journalister nu sitter inlåsta i fängelse i en afrikanskdiktatur. Här bör dessutom nämnas att Bildt är en fullt aktiv medlem inomBilderberggruppen, en grupp som är så diskret att vi vanliga döda inte får vetavad top-dogsen inom politik och näringsliv diskuterar bakom lyckta dörrar.

Nej Aftonbladet, Håkan Juholt(och definitivt socialdemokratin) förtjänade inte detta ofantliga media drev nisatt igång, den som verkligen förtjänat det däremot är Carl Bildt, gör om ochgör rätt! Tills Aftonbladet börjar skriva nyheter och inte påhittat skvallersom nu, så tänker jag vägra läsa deras tidning något mer, och jag tycker deflesta bör bojkotta Aftonbladet, tills de skriver nyheter som är nyanserade ochhar sanningsenlig fakta i dem.

NORDISK UNION VORE BÄTTRE ÄN EU-DIKTATUREN

2011-12-23T12:57:00.000-08:00

Såhär skulle en möjlig Nordisk Unionsflagga kunna se ut, stilig eller hur?

POLITIK

Jag älskar att spelastrategispel, det har jag alltid gjort. Med strategispel menar jag inteWarcraft eller något i den stilen; nej jag menar riktiga, rejäla strategispel –spel som kräver lite mer av spelaren själv. Ett spelföretag som gör otroligtbra strategispel i subgenren Grandstragedy games är det svenska ParadoxInteractive. Paradox är skapare av stora speltitlar som Europa Universalis, Hearts of Iron, CrusaderKings och min egna favoritserie: Victoria.

I Victoria (det första heter Victoria: An Empire Under The Sun ochdet andra smått och gott Victoria 2)axlar du rollen som statschef över ett av världens nationer i början av1800-talet och du får leda ditt land fram till 1936, du har alltså rejält medsvängrum att ändra om historien med andra ord! Valmöjligheterna är nästintilloändliga. Första gången jag spelade som Sverige i Victoria så gick det väl sisådär, jag chockhöjde skatterna (jagmenar, jag ville ju införa ett välfärdssamhälle, vad kunde gå fel?) eftersomstatskassan var lika tom som innandömet i en moderats skalle. Befolkningenrevolterade och det blev nästan revolution. Jag kväste ned revolutionen.

Efter det lilla snedsteget villejag återfå folkets glädje och vad vore inte bättre än att åter inlemma vårtkära grannland i öst som vi förlorat i ett förnedrande nederlag 1809 motryssarna? Sagt och gjort, jag byggde upp armén i den möjliga mån det gick ochsatte av mot Finland. En arméstyrka sattes in på Åland, en annan landsattes vidHelsingfors medan den tredje styrkan fick inta norra Finland. Det gick bra tillen början, men snart hade den ryska jätten vaknat och de körde ut svenskarna urFinland återigen och stod snart utanför Stockholms portar. Jag tvingades tillförhandlingsbordet och fick gå med på att ge bort Lappland till ryssarna.

Okej, jag skulle kanske inte vilja
ha Reinfeldt som president i en
Nordisk Federation, men gärna
Jens Stoltenberg - eller varför
inte Göran Persson?

Attans, tänkte jag, där rökFinland igen! Nåja, ingen mening i att sitta och deppa, tänkte jag. Jag byggdeupp militären igen och snart hade industrin i Fattigsverige börjat expandera. Det gick snart väldigt bra förSverige. Så en dag bestämde sig Preussen för att invadera vårt lilla grannlandi söder, Danmark. Danskarna frågade oss stora starka svenskar om vi inte kundehjälpa dem från den stora stygga tysken? Nja okej då tänkte vi svenskar – vivar sugna på att visa att vi var en makt att se upp för, så vi gick med på attsända expeditionsstyrkor till Danmark. Vi hjälpte så danskarna att köra uttysken ur Danmark. Danskarna blev så glada att de tillfrågade oss om vi inteville gå in i en union med dem? Efter förlusten av Finland kände vi oss mer änvilliga att utbredda vårt territorium med inlemmandet av Danmark, Island,Färöarna och Grönland. Skandinavien skapades således,med huvudstaden i Stockholm. Jag anföll Ryssland återigen och tog tillbaka Lappland, Finland och Baltikum återigen.

Detta är förstås bara ett spel, men faktum är attdet var väldigt nära på att det skulle bli en skandinavisk union på 1800-talet.En skandinavism hade skapats iSverige, Norge och Danmark, där man var villiga att glömma bort tidigaresnedsteg och bilda en stor union i norr: Våra förfäder ville skapa en stormakt,ett enat Skandinavien. Danskar och svenskar var emellertid oense om varthuvudstaden skulle ligga, vilka regenter vi skulle ha också vidare, men därfanns åtminstone en sorts skandinavisk nationalism som aldrig skådats innan.

Det som gjorde att tankenförsvann var att Sverige vägrade att gå in militärt och hjälpa Danmark mot ettanfallande Preussen, likt scenariot som jag målade upp ovanför. Då jag tänkerpå det hela känner jag en sorts misströst: Varför kunde inte Sverige ha gått inoch hjälpt danskarna, då hade vi ju haft ett Skandinavien idag, istället fördiktaturen EU!

Jag anser att det absolut inte ärför sent för skapandet av en skandinavisk federal stat mellan Sverige, Danmark,Norge, Finland och Island (Färöarna, Grönland, Svalbard och Jan Mayen öninkluderat såklart). Vår gemensamma BNP (hämtat från engelska Wikipedia,beräkning från 2010) skulle bli så mycket som 1 420 990 dollar. Befolkningsmängden skulle vara kring 25 miljoner invånare. Vi skulle med andra ord vara en av de större staterna i världen.

Genom en skandinavisk – eller jagborde kanske säga nordisk – federal union skulle vi alltså hamna på ungefärtrettonde plats vad gäller BNP:n, före länder som Sydkorea, Kanada och Turkietmen efter länder som Spanien och Mexiko. Det här skulle medföra att viskandinaver skulle få en given plats kring de stora förhandlingsborden: Vi skullebli en kraft att räkna med, med andra ord. Självfallet skulle vi lämnadiktaturen EU och följa Norges exempel. Vi skulle kunna handla mer effektivtmed Öst och utvidga vårt inflytande i Asien med ett tätare ekonomiskt utbytemed dessa stater.

Beware of the almighty Scandinavia!
Nej men seriöst, visst skulle det väl vara häftigt med
en skandinavisk union?

Sverige och Norge skulle utgöranavet i denna federala union, huvudstaden skulle antingen kunna vara Göteborgeller Oslo med tanke på att dessa städer ligger rätt så centralt för allaparter. Annars skulle vi kunna köra det säkra kortet och utnämna Stockholmeller Köpenhamn till huvudstad.

Federationen skulle kunna ha tvåkamrar, ett underhus med proportionella val, och sedan även en senat där intestaternas storlek blir avgörande för mandatfördelningen. Vår nordiskaförbundsstat skulle antingen kunna ha en president eller låta vårakungafamiljer vara kvar på något sätt.

En nordisk union skulle ha en delgrundtankar som centralstaten skulle få ta hand om, medan annat skulle lämnastill länderna själva, ungefär som det fungerar i USA. De nordiska länderna haren liknande tanke kring välfärden så det skulle vara ganska enkelt att kommaöverens om hur den ekonomiska politiken skulle utföras. Utrikes ochsäkerhetspolitik skulle också vara centralstatens uppgift att ta hand om,likväl lagstiftning och även integrationspolitiken. Högre utbildning, forskningoch marknadspolitiken skulle också falla på centralstatens lott att ta hand om.Jag ser det ändå som viktigt att en nordisk union skulle låta medlemsländernaha en betydande del självstyre.

Språkfrågan skulle självfalletbli central vid bildandet av en federal union. Tills en hopsmältning av ettskandinaviskt språk (det kommer ta flera hundra år, minst) har skett så bordealla viktiga uppgifter behandlas på svenska, danska, norska, isländska ochfinska. Man skulle även kunna låta det stå på bara svenska och finska, eftersomdanskar, norrmän och islänningar har det lättare att förstå svenska än viförstår dem.

Det här var bara en hypotetiskfundering från min sida, jag har självfallet inte tagit med alla problem somskulle kunna uppstå vid skapandet av en union, och jag har inte heller tagitupp exakt hur det skulle kunna gå till, men jag tycker det är viktigt att vårapolitiker kan spinna vidare på idén om detta. Förhoppningsvis kommer vi få seen nordisk union skapas under min livstid, för jag skulle tycka det voreotroligt spännande att få vara med om något sådant historiskt – kanske till ochmed få vara med och utforma en nordisk union!

BRITTISKA IMPERIETS FALL OCH DET BRITTISKA STORHETSVANSINNET

2011-12-22T12:35:00.000-08:00

Rule Britannia! Många brittiska ledare har nog längtat tillbaka till
den forna storheten och imperiet.

HISTORIA
Andra världskriget var, som vi alla vet, den störstakonflikten i historien. Kriget kostade oss miljoner med liv, det kostade osshutlösa summor med pengar och det innebar slutet för en Europeisk dominans sompågått i flera århundraden. Det största imperiet på jorden in på 1900-taletsmitt var det brittiska, som innehade över en tredjedel av jordens yta och enstor del av dess totala befolkning. Imperiet har influerat Storbritannien som nation något enormt, och många premiärministrar har genom 1900-talet försökt hävda brittisk storhet efter den snabba kollapsen av imperiet.

Innan första världskriget var denbrittiska flottan överlägsen alla andra nationers flottor – flottan spelade ensärskilt stor del i det Brittiska Imperiet, och britter i allmänhet var väldigtstolta över dess flotta, och det stora imperiet.

Européer lade sig lugnt tillrättaefter ett tag, man blev alltmer avslappnade, eftersom man tyckt sig haåstadkommit mycket redan, och man kände sig som ett slags herrefolk över andrafolkslag, detta gällde i synnerhet britter och fransmän, som båda åtnjöt de tvåstörsta imperierna i världen.

Vid första världskrigets utbrotthade Brittiska Imperiet ett litet antal soldater i tjänst, inte mer än250 000 stycken, vilket på den tiden var väldigt litet. Man förlitade sighelt enkelt på sin allsmäktiga flotta, som skyddat deras öar i många generationer;från spanjorernas invasionsförsök på 1500-talet till Napoleons försök att slåut britterna i början av 1800-talet. Detta var (och är fortfarande) helt rättinställning.

Vid första världskrigets utbrott”tvingades” Storbritannien ut i krig på grund av sina allianser med andravästmakter. Man rustade upp sin armé och började utveckla sitt flygvapen. DenBrittiska Armén blev med tiden väldigt skicklig och vann respekt hos bådemotståndare och allierade. Pansarvagnen är en brittisk uppfinning, som uppfannsvid slutet av första världskriget, detta gjorde även det att britterna fick storrespekt internationellt.

Det brittiska flygvapnetutvecklade sig även det, och fick en väldigt stor roll i det kommande brittiskaförsvaret. Storbritannien blev ledande inom flygindustrin, och hade längevärldens största flygindustri.

Den brittiska flottan märktestappa mer kraft efter första världskriget, och tycktes inte få lika storuppmärksamhet längre heller. Många skepp lämnades att förfalla, och man iddesinte ägna lika stor uppmärksamhet till flottan längre. Visserligen utvecklademan nya fartyg, och man vidareutvecklade och byggde nya hangarfartyg, men intei lika stor utsträckning som till exempel japanerna gjorde innan andravärldskrigets utbrott.

Under pacifismens år iefterdyningarna av första världskriget så var den militära utvecklingen rätt såslapp både i Storbritannien och Frankrike, jämfört med bland andra Tyskland ochJapan. Ingen tycktes lägga någon särskild stor vikt i alla rapporter om tyskupprustning, utom Winston Churchill, som senare blev brittisk premiärministerår 1940 och 1951.

Om man i Storbritannien bara hadeförhållit sig isolationistiska gentemot Nazityskland och Sovjetunionen vidandra världskrigets utbrott hade man alldeles säkert klarat sig mycket bättreän vad man nu gjorde, efter inträdet i kriget och deras ledarroll för deallierade.

Storbritannien och Frankrikeförklarade Tyskland krig den 19 september 1939 efter att tyska pansarvagnarrullat in i Polen. Man hade lovat Polen hjälp i händelse av tysk invasion, ochnu var faktumet här.

En isolationistisk hållning frånStorbritannien och Frankrikes sida hade varit bra, för Storbritannien haraldrig haft något egentligt intresse av Östeuropa såsom Polen och de balkanskaländerna, inte för resterande Europa heller för den delen. Så varför skulle mannu deltaga i ett krig som skulle komma att kosta britterna deras stoltaimperium? Winston Churchill såg det som självklart att man skulle skydda Europafrån diktatoriska regimer, såsom Nazityskland och Sovjetunionen.

Om Storbritannien och Frankrikefortsatt med sin pacifistiska politik hade man kunnat suttit på ”åskådarbänken”för att se Hitlers Tyskland invadera giganten i Öst, istället för en invasion iVästeuropa som han egentligen inte ville göra. Om de brittiska och franskaledarna hade läst Hitlers bok ”MeinKampf” så hade de kunnat blivit informerade om Hitlers planer förSovjetunionen. Hitler ville egentligen aldrig ockupera Frankrike och Benelux.

Slutligen – utan brittisk ochfransk intervention i kriget – hade Nazityskland och Sovjetunionen slititvarandra sönder och samman i en sammandrabbning som slutligen hade kommit förreller senare. Då – när Tyskland och Sovjetunionen hade slut på energi efter årav konstant krigande – hade Storbritannien och Frankrike kunnat lagt in en stöti Tyskland, och sedan slutligen slagit ut Sovjetunionen också, antagligen utannågra större svårigheter, och mer viktigt – utan amerikansk hjälp.

USA var egentligen den kraft somslet sönder det Brittiska Imperiet. Genom sina ”Lend-Lease-Agreements” som egentligen var mer till gynning föramerikanerna i slutändan ruinerade man Storbritannien än mer, och satte stoppför deras utsikter till att hålla kvar sitt imperium.

Om de europeiska imperierna varitintakta idag hade troligen världen sett helt annorlunda ut. Afrika hade kanskeinte varit dränkt i konstant krigande mellan olika länder och stammar ochIndien hade troligen fortfarande varit brittiskt. Östs växande inflytande hadekunnat hejdas med hjälp av de europeiska imperierna. Vi hade troligen inte setten sådan stor flyktingström till Europa från U-länder för den delen heller.

De europeiska imperierna sköttesina imperier relativt bra, gentemot vad många statsapparater i Afrika ochAsien sköter sina nationer idag i vart fall.

Storbritannien har nog aldrig riktigt hämtat sig efter imperiets sammanbrott. Britter vill fortfarande vara en av de stora i internationell politik. Under imperiets glans dagar var man herrefolk över en stor del av världen, och mentaliteten av storhetsvansinne lever kvar hos en del britter även idag, särskilt hos de äldre generationerna.

Brittiska premiärministrar som desperat försökt hålla kvar imperiet och försökt (vissa har lyckats) demonstrera sitt lands storhet är en del stycken från det gångna decenniet - men även premiärministrar från vårt decennium klänger sig fast och bedyrar Storbritanniens storhet.

Winston Churchill regerade
över Storbritannien vid tiden
för imperiets stundande
sammanfall. Han var en
ihärdig imperialist som
trodde på fortsatt brittisk
världsdominans.

Winston Churchill var en av de mest ihärdiga av imperialisterna. Han var premiärminister under Andra Världskriget och försökte desperat hålla samman ett imperium i förfall. Han ville inte ge Indien självständighet bland annat. Det var ändock Churchill som var en av de premiärministrar som fick vara med och avveckla imperiet så sakteliga.

Anthony Eden var ledare
vid tiden för Suezkrisen.
Han var i mångt och mycket
en miniatyr av Churchill.

Anthony Eden är en annan premiärminister som försökte visa världen att Storbritannien var en makt att se upp till - och även att frukta, rent militärt sett. Han var en av Churchills närmaste män under Andra Världskriget, och som utrikesminister fick han snabbt den internationella opinionen med sig i kampen mot Hitlers Nazityskland.

Eden efterträdde Churchill som premiärminister 1955. Under Suezkrisen försökte han att sätta Nassers' Egypten på plats, ett krig följde som blev väldigt skadligt för hans egen prestige och även sitt lands. Sovjetunionen hotade att släppa en atombomb över London och USA med Eisenhower i spetsen kände sig förrådda och var rosenrasande på honom. Domen föll snabbt - han fick avgå. Det här var en stor vändpunkt i Storbritanniens moderna historia. Nu var man inte betraktad som en supermakt längre och man fick ge vika för de nya supermakterna Sovjet och USA.

Margaret Thatcher ledde
Storbritannien under tiden
för Falklandskriget.
Hennes starka handlande
under kriget gav landet
en ökad respekt och fick
britternas självförtroende
att komma tillbaka
starkt.

Margaret Thathcer blev utsedd till premiärminister 1979. Hon var ett stort fan av Churchill och Eden och hennes politik var väldigt konservativ. Hon var mån om att hålla kvar de få rester som var kvar av imperiet. Hon förde hårda förhandlingar med Kina gällande överlämnandet av Hong Kong. Men det som hon skulle bli ihågkommen för var ändå hennes handlingar under Falklandskriget. Storbritannien besvarade Argentinas invasion av de avlägsna öarna med att sända en stor flottstyrka ned till Sydatlanten.

Detta handlingskraftiga beslut stärkte britternas självkänsla och gjorde att Storbritannien åtnjöt ett nytt förtroende hos världsopinionen - man kunde minsann om man ville!

Tony Blair förstörde mycket
av Storbritanniens respekt
världen över i och med
Irak kriget 2003.

Tony Blair är sedd som en av sent 1900-tals och tidigt 2000-tals största politiker. Han var den premiärminister som fick lämna över Hong Kong till Kina, detta skedde 1997. Han var en premiärminister som ofta lade sig i gällande internationella frågor. Blair var en av de mest pådrivande personerna för en invasion av Irak som skedde 2003. Genom hans starka allians med George W. Bush's USA och uppvisningen om att brittiska styrkor var att räkna med kan man också se honom som en av de premiärministrar som varit väldigt måna om att påvisa britternas storhet.

Jag ser absolut inget fel i att Storbritannien fortfarande försöker vara en av de stora spelarna inom internationell politik - tvärtom anser jag det bra att ett europeiskt land fortfarande åtnjuter samma makt som britterna trots allt fortfarande gör. Däremot anser jag det som direkt fel att Blair var med och beordrade om invasionen av Irak, vilket var ett krig byggt på rena lögner, detta skadade Storbritannien kraftigt.

David Cameron försöker hävda
Storbritanniens storhet som alla
premiärministrar före honom.
Han vill nog egentligen att hans
land åtnjuter större
makt i världen än vad det nu gör.

BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) tror jag ändå kommer spela en större roll än Storbritannien i framtiden, men jag tror fortfarande och anser det som viktigt att britterna fortsätter spela en viktig roll inom världspolitiken, dock vill jag gärna se att de skapar en egen utrikespolitik istället för att som en lydig knähund följa USA i allt dem säger.

Det kommer bli spännande att följa Storbritanniens fortsatta utveckling och se om de kan finna sig i sin nya roll i en framtida värld där länder som tidigare varit under deras lydnad plötsligt har större makt än de själva innehar.

JULLOV

2011-12-22T11:34:00.000-08:00

Äntligen har jag så fått jullov. Känns väldigt skönt attäntligen få vila ut från skolan (nåja lite grann åtminstone, har berg med läxoratt göra…), jag kommer försöka uppdatera bloggen med min syn på olikahistoriska händelser och aktuella (eller inaktuella) politiska debatter varjedag, så jag hoppas ni som läser detta stannar kvar och följer min blogg!

SUEZKRISEN INNEBAR SLUTET FÖR DET BRITTISKA IMPERIET

2011-12-21T08:35:00.000-08:00

HISTORIA

Storbritannien var länge världens mäktigaste nation. De hade ett imperium så stort att man sade att "Solen går aldrig ned i det Brittiska Imperiet". Men två världskrig tärde på imperiet, och en rad händelser markerade så slutet för det Brittiska Imperiets supermaktsstatus.

I Storbritannien hade man länge åtnjutit makten av att styra Egypten.Suezkanalen var ett brittiskt/franskt prestigeladdat projekt som inbringadestora pengar till det Brittiska Imperiet. Efter Andra världskriget var dockegyptierna trötta på brittiskt styre och mannen som slutligen skulle köra utbritterna hette Gamal Abdel Nasser.

I Egypten var man trött påimperialistiska Storbritanniens styre. Man ville ha till ett nytt, helt ochhållet självständigt styre. Mannen som skulle komma att bli ihågkommen iEgypten som den som tillslut befriade egyptierna från kolonialistiskt slaverivar Gamal Abdel Nasser.

Ledaren i Storbritannien vid tiden
för Suezkrisen hette Anthony Eden.
Han var en erfaren diplomat.

Denna kris var också den sista spiken i kistan förslutet av brittisk supermaktstatus, brittiska imperiet var inte längrebetraktat som en supermakt efter denna kris, detta inledde en våg avavkolonialisering av Afrika och Asien, europeisk maktdominans var nu tillslutöver, och nu var blickarna vända mot USA och Sovjetunionen, dåtidens nyasupermakter.

Ledaren i Storbritannien hette Anthony Eden. Edenvar en skicklig och van utrikesdiplomat, han hade tjänstgjort som utrikesministeri Winston Churchills samlingsregering under det andra världskriget. Eden varefter kriget en respekterad diplomat världen över, och han tedde sig som dennaturliga efterträdaren för Churchill. 1955 var året som Eden tog över sombrittisk premiärminister. Han var precis som sin företrädare Churchill väldigtmån om att behålla det brittiska imperiet som nu hade börjat knaka i hörnen.

Nasser nationaliserade Suezkanalen som britter ochfransmän haft stort inflytande över tidigare, nationaliseringen sågs som enskymf av Anthony Eden och franska presidenten René Coty. På franskt initiativinledde man en offensiv i och omkring suezkanalen, britter, fransmän ochisraeler trängde sig in i Egytpen, och stora brittiska och franska bombanfallmot Kairo inleddes.

Mannen som satte punkt
för brittisk dominans i
Egypten hette Gamal Abdel
Nasser.

Anthony Eden såg Nasser som en diktator likt Hitleroch Mussolini, och detta använde han för att försöka få med sig hemmaopinionensåväl som världens opinion. Detta lyckades han dock inte med. Snart rassladedet in protester från alla håll och kanter, de som vägde tyngst var demprotester som kom från USA och Sovjetunionen. Storbritannien och USA har längeåtnjutit en stark allians, men när nu Eden gick bakom ryggen på amerikanskapresidenten Eisenhower blev han ursinnig. Han tänkte absolut inte stödja dettakrig. Frankrike klarade sig lindrigare undan detta än Storbritannien, faständet var fransmännen som manat på Anthony Eden med invasionen.

Sovjet, som kände ett mindre inflytande på tvåvärldsdelar var även de ursinniga. Man tänkte inte låta britter och fransmänhunsa som de ville med en sovjetisk allierad, som i det här fallet var Nassers’Egypten. Om inte britter, fransmän och israeler lämnade Egypten omgående skulleLondon och Paris atombombas, utfärdade sovjets Khrushchev.

Det Brittiska Imperiet var som störst 1920. Efter Suezkrisen
började det falla sönder, idag är imperiet ersatt
av Samväldet, som tidigare hette "Det Brittiska Samväldet".

Det började bli svettigt för Eden. Han kunde inteförsvara sin invasion av Egypten, särskilt inte då ett tredje världskrig varöverhängande. Således drogs brittiska, franska och israeliska trupper ut urSuezområdet några månader efter att invasionen inletts. FN-styrkor fick sättasin istället.

Detta markerade slutet för brittisk och franskmaktdominans. Man var fortfarande mäktiga, men Storbritannien fick nu böja sigför de två nya supermakterna USA och Sovjetunionen för första gången.Konsekvenserna blev stora. Eden fick avgå. Storbritannien och Frankrike sågsinte på samma sätt som förut ute i världen längre, Storbritannien var intelängre en supermakt som kunde agera på eget bevåg. Storbritannien är idag fortfarande det viktigaste landet i Europa med dess stora bankverksamheter, dess militär och dess speciella relationer med både USA och EU, och man är även medlemmar i Samväldet som omfattar alla forna kolonier.

S MÅSTE ÄNDRA SIN POLITIK FÖR NYTT FÖRTROENDE

2011-12-20T09:01:00.000-08:00

Vår partiordförande Håkan Juholt måste göra någonting drastiskt
för att vända den negativa trenden för partiet.
(Bilden hämtad från hemsidan www.manligheter.se)

INRIKESPOLITIK

Det är bara att kollatillbaka på de senaste månadernas händelser för att inse en sak: Socialdemokratini Sverige är mitt uppe i en mycket allvarlig kris; vi står och trampar ikvicksand. För varje korkat utspel av Juholt sjunker vi djupare, för varje ny opinionsmätning så sjunker vi djupare ned i sanden, snart är huvudet även detsjunket under sanden, det börjar bli en allvarlig kris. Det räcker inte att sompartiordföranden Håkan Juholt säga: ”Vi står i en djup grop; men vi står nu ochkikar ut över kanten, och ser att nu så kommer det att vända”, vi socialdemokratermåste inse en sak: Vi måste göra något nytt, någonting drastiskt för att vända densjunkande skutan.

Juholt är duktig på att ingjutahopp hos oss socialdemokrater, verkar det som i alla fall, med tanke på att haninte blivit ombedd att avgå ännu. Efter hans förtroendekris så skulle man kunnatänka sig att han borde ha avgått vid det här laget. Den övervägande delen av befolkningen verkar handock inte charma. Detta är vårt stora dilemma: Hur ska Juholt ochpartistyrelsen återfå förtroendet hos det svenska folket?

Det finns många saker att radaupp här, saker som Socialdemokraterna måste göra för att ändra denpessimistiska riktning vi går mot nu (låt oss inse fakta: Opinionen kommer nogatt fortsätta gå nedåt ett bra tag framöver, och att dessa dystraopinionssiffror har en mycket negativ inverkan på partiet i stort), men denenskilt viktigaste saken vi måste göra nu är ändå att uppmana Håkan Juholt attträda tillbaka, eller åtminstone banka in det i hans skalle att opinionen intekommer vända med en ledare som honom bakom rodret!

Kommer Socialdemokraterna nå samma
procentenheter med Juholt vid rodret
som när Göran Persson
var partiordförande? Jag är tveksam.
(Bilden hämtad från Wikipedias artikelsida om
Göran Persson).

Han är en skicklig retoriker, detär han sannerligen. Men i dagens Sverige krävs det nog mer än floskler ochretro retorik för att få opinionen på sin sida. Det krävs att man visar påviljestyrka, att man har konkreta förslag på hur man ska ändra samhället tilldet bättre, inte stå och tala om vad för fel andra partier gör utan att kommamed lösningar till felen istället. Socialdemokraterna har även idétorka verkar det som.Vid förra valet var vi väldigt lika Moderaterna i mångt och mycket, det är välinte särskilt bra om man är ett oppositionsparti?

Håkan Juholt borde aldrig haiklätt sig rollen som ordförande för Sveriges (nåja då åtminstone) störstaparti, som han sade det själv så saknar han den kompetens, den socialastrukturen och kontakterna inom partiet för att kunna åta sig ett sådantuppdrag, han sade även att han är för ostrukturerad och yvig för att kunnainneha ett sådan viktigt ämbete. Juholt fick ingen bra start, ingen bra startalls, om man ska vara ärlig. Partitoppar avgick, hans kovändning i Libyenfråganvar knappast gynnande för en nytillträdd partiledare. Sedan kom debatten kringbarnfattigdomen och den skrattretande skuggbudgeten som var tvungen till attgöras om i sista minuten för att täppa till en massa hål, det är inteförtroendeingivande.

Socialdemokraterna ses dessutomsom ett bidragsparti av många, att det bara är losers som röstar på oss. Vårpolitik borde definitivt attrahera den stora massan väljare, med de sundapolitiska tankar vi har. Jobbpolitiken måste visa på att det ska löna sig attarbeta, men att man även ska få en värdig ersättning om man blir sjuk ellerarbetslös. Man ska inte behöva leva fattigt om man står utan jobb, och man skaabsolut inte bli förnedrad för att man är sjuk och inte kapabel att arbeta. FAS3 borde rivas upp, eller göras om i grunden. LAS borde göras om så densamklingar med det moderna Sverige.

Den sak som dock fick Juholt påfall var naturligtvis ändå avslöjandet om hans såkallade ”Bidragsfusk”, tack för det, där satte han spiken i kistan påallvar. Bilden av oss sossar som bidragsfuskare har länge funnits, och nustärktes den återigen. Det fick knappast vår moral att bli positiv igen.

Håkan Juholt måste börja tänkaöver sina uttalanden mer innan han går ut med dem i media, man kan inte ena dagen yrka om att införa helmobiltäckning i landet och den andra dra tillbaka sitt krav, det är inteförtroendeingivande! Det är dessutom så att många av hans utfall i media osv.har direkt varit påtagligt omotiverade och även saknat någon som helstsubstans, så detta är en tydlig läxa: Tänk innan du talar, inte tvärtom, Juholt.

Den senaste mätningen från Novus visar på stort ras
för Socialdemokraterna.

EN MODERNARE INTEGRATIONSPOLITIK

En fråga som skulle kunna höjaSocialdemokraternas opinionssiffror och en chans för att återfå initiativet ärgenom en nyktrare integrations och invandringspolitik. Mona Sahlins tidigare prat och vurmande om integrationspolitiken anser jag ha varit direkt negativt för partiet. Det här är inget som gårhem i stugorna, särskilt inte hos arbetare och medelklass, de samhällsgruppersom sossar tenderar till att försöka vinna opinion hos.

Det här är inte populistisk politik, det går faktiskt inte att sticka under stolenmed att massvis av våra skattemedel går till den fallerade invandringspoltiken, skattemedel som skulle kunna användas till att gynnavälfärden, dessutom så skulle en stor del av summan som går åt till att föda ny-inkomna medborgare kunna göra livet bättre för flera hundra tusen personer somlider av svält eller av sjukdomar i Afrikas mest utsatta hörn. Genomdirektinsänd räddning till dessa utsatta individer i form av malariasprutor osv. skulledetta kunna rädda livet på många fler än ett ensam-kommande flyktingbarn.Detta är det som är human politik, och det borde Socialdemokraterna kunnapåpeka.

En sak som är värt att notera här är dessutomatt man gör de fattiga länderna ett illdåd genom att ta in flyktingar, och framför borde jag säga, att vi tar in välutbildade flyktingar till vårt land. Låt migställa frågan: Hur ska ett fattigt land kunna ta sig upp ur misären om allderas befolkning utvandrar? Sverige var ett av Europas fattigaste länder ibörjan av 1800-talet, men våra förfäder byggde upp vårt samhälle till det vihar idag, så låt oss påpeka detta också klart och tydligt: Eninvandringspolitik ska finnas, men den ska vara mycket mer ansvarstagande änden vi har idag, genom effektiva insatser i de drabbade länderna och genom attintegrera de nyinkomna medborgarna på ett mycket bättre sätt än vad vi gör idag.

Det är inte så att vi borde stoppainvandringen till Sverige helt och hållet, eftersom den gynnar osssvenskar i mångt och mycket, men just i dessa kritiska stunder vi står inför iform av skuldkriser som kan eskalera i en djup världsomfattande depression likden på 1930-talet så borde vi kunna vara mer humana och rädda livet på fler,borde vi inte? Och Sverige måste dessutom ha jobb åt de medborgare vi har redan först och främst, vi bör värna om de svenskar vi har ilandet nu först och främst, innan vi kan ta in många nya medborgare. Regeringenvi har nu verkar sätta de nytillkomna medborgarnas väl före de medborgare vi redan har, vem kan på fullaste allvar tro att vi kan integrera såmånga som 100 000 invandrare per år på rätt sätt? Den invandringspolitiksom idag förs parasiterar på den svenska välfärden och är, helt ärligt, intehållbar på lång sikt.

Moderaterna skulle alltså stå för denoansvariga politiken, medan Socialdemokraterna står för den moraliskt ochhumant rätta politiken, med andra ord. Socialdemokraterna kan plocka mångaprocent röster genom detta, det här är en början på vandringen till att återfådet svenska folkets stöd. Vi ska ha ordning och reda i frågor rörande flyktingoch integrationspolitiken, här ska Socialdemokraterna tydligt visa att man ärolik Alliansen, och att det finns ett annat alternativ till den oansvarigapolitik rörande dessa frågor som den nuvarande regeringen för och kommerfortsätta föra.

EN BÄTTRE OCH TYDLIGARE FÖRSVARSPOLITIK

Andra frågor som Socialdemokraterna borde föra en annanlinje på än regeringens är kring lag och ordning, och även försvarsfrågor.Hårdare straff för mord, dråp och hedersrelaterade mord bör tilltala de flestasvenskar, vem blir inte arg och besviken då man läser om historier i tidningarom folk som begått grova mord och andra brott och att de sedan får väldigt lindriga straff?Livstidsdomen borde dessutom innebära att man sitter på livstid och inte attman som nu kan komma ut ur fängelset efter tio år.

Det svenska försvaret är idag ett skämt; någotannat går inte att säga om den. Från att ha varit ett högst respekterat landtill att bli det vi är idag är inte bra ur ett internationellt perspektiv. Det som är farligt med attha ett sådant dåligt försvar är den dåliga trovärdighet man sänder ut till världen. Viframstår som svaga, veka och utan förnuft. En förnuftig stat bör ha ett fungerandeförsvar, man ska kunna försvara sig mot ett anfallande land. Vi kan inteförvänta oss få hjälp från amerikaner och britter om ryssen kommer, hur skadetta motiveras, om inte vi själva vill försvara oss, varför ska då andraländer hjälpa oss?

En stat bör ha ett väl fungerande försvar.
(bilden lånad från hemsidan: www.ibd-deisenroth-engineering.de/news.html)

Socialdemokraterna borde därförsatsa på att systematiskt och långsiktigt rusta upp försvaret till enacceptabel nivå igen, kanske inte till samma nivå som under Kalla Kriget, men inärheten åtminstone. Världen är ytterst ostabil i dessa dagar och vem vad som kommer ske de närmaste decennierna? Detta kommer kosta massvis med pengar, men det är nödvändigaremed ett vettigt försvar än att sänka skatter, det borde Socialdemokraternakunna ta tillvara på!

EN NY FOLKOMRÖSTNING OM VÅRT EU-MEDLEMSKAP

En annan viktig fråga för Sverige är såklartEU-medlemskapet. Vid folkomröstningen 1994 så sade det svenska folket ja tillett medlemskap i en handelsunion där fri tullverksamhet och fritt handelsflödeskulle förekomma. Utvecklingen sedan 1994 har gått åt helt fel håll, man harbörjat skifta om från ett europeiskt handelssamarbete till en överstatligunion, en federal union i likhet med USA, det vill säga: Man vill inviga deFörenta Staterna av Europa som Winston Churchill redan pratade om 1946 vid ettberömt tal i Zürich.

Varför skulle en sådan stat varadålig för Sverige kan man kanske fråga sig? Ja, låt oss börja med det simplasvaret att all makt skulle överföras från vår riksdag (redan idag har dettaredan skett i stor utsträckning) till Bryssel och Strasbourg. Det kan välknappast vara bra med en ännu större distansering av befolkningen tillpolitikerna, eller hur? Staterna i USA har väldigt lite att säga till om, ochen Svensk stat i en federal Europeisk Union skulle ha väldigt lite att sägatill om rörande nationella frågor, vår internationella politik skulle helt styras avbyråkrater och politiker i Bryssel – Sverige skulle tappa sin röst i världen medandra ord.

Detta skulle kanske inte ha varit likafasansfullt att tänka på ifall politikerna i Bryssel inte vore sådemokratifientliga som dem är idag. Låt oss bara kolla på Irlands nej iomröstningen av Lissabonfördraget (ett fördrag som i vida drag handlade om entydlig övergång från tullfrihet och handelssamarbete till att gå mot en federalunion), den accepterades inte, man tvingade Irland till ännu en folkomröstningbara för att få igenom fördraget, hur demokratiskt är detta egentligen, att gåemot folkets vilja i en sådan viktig fråga?

Socialdemokraterna bör här ställasig kritiska till hur EU drivs idag. Vi bör påpeka att en ny folkomröstning omett svenskt medlemskap i denna nya union är önskvärt (för helt ärligt var detinte denna union som svenskarna röstade ja för i omröstningen 1994) eller inte,detta skulle tydligt visa att Socialdemokraterna står för ett rättvist ochdemokratiskt samarbete med våra grannar, snarare än den diktatur som börjarväxa fram inom EU nu, som Alliansen så påtagligt vill tillhöra.

Mitt första inlägg på bloggen är nu avklarad!

Det här var bara någrapunkter om hur Socialdemokraterna skulle kunna återta initiativet i svenskpolitik igen med en ny och innovativ politikisk linje, och även få folket attse att socialdemokrater står för en bättre politik än den som Alliansen stårför. Självfallet finns fler punkter att rada upp här, men dessa är de punktersom jag tror skulle kunna få stopp på Socialdemokraternas ras i opinionen ochvända den negativa trenden till en mer positiv trend.